Många OS X-användare sätter nära nog likamedtecken mellan det visuella gränssnittet, Aqua, och det underliggande systemet. Det är ingen slump. Apple har jobbat hårt på att integrera alla bitarna av operativsystemet. Resultatet är en helhet de flesta gillar.
Men inte alla. Inom Unixvärlden har idén om små, självständiga bitar hängt med sedan begynnelsen. I stället för en fast lösning kan var och en plocka fritt från ett massivt smörgåsbord av komponenter. Ett tydligt exempel på det här är fönsterhanteraren som används – X Windows System version 11. Kort X11.
I grund och botten är det en lågnivåteknik för att klienter och servrar ska kunna kommunicera gränssnitt med varandra på ett enkelt sätt. Exakt hur det ska fungera och se ut är upp till andra att bestämma. Därför finns mängder med varianter för själva slutlösningen. Kde, Gnome och Xfce är några exempel.
Program med grafiska gränssnitt som primärt byggs för exempelvis Linux eller Solaris förs sällan över till OS X. Det gör att du inte kan installera och använda dem rakt upp och ner. Men eftersom X11 är fritt tillgängligt kan du installera och använda icke-anpassade Unixprogram på din Mac.
Apple var länge vänliga nog att skicka med nödvändig mjukvara i OS X. De som ville använda specialprodukter från Unixvärlden fick lite stöd. Du var tvungen att installera produkten, men behövde inte hämta den från någon annan webbplats. Tråkigt nog försvann den här lilla bonusen i och med Mountain Lion.
Men det finns fortfarande en hel del program som kräver X11 för att fungera på din Mac. Flera av dem är dessutom anpassade till yrkesfolk. Nätverksanalys görs till exempel bäst med Wireshark och Inkscape är ett fritt alternativ till Illustrator. Många kör också Windowsprogram genom Wine. Dessutom finns fortfarande en del 3d-program som fungerar bättre i sin huvudmiljö.
Applikationer som först och främst är byggda för andra plattformar kan se lite märkliga ut om du är van vid OS X. Men de fungerar som vanliga program.
Logga sedan ut från ditt konto och tillbaka in. Det behöver du göra för att inställningarna ska slå igenom. När du är tillbaka kommer Xquartz att vara din X11-motor. Det enda du behöver nu är någonting att köra.
När du startar programmet första gången kan du behöva peka ut var du har Xquartz. Det ligger under Verktygsmappen bland dina program. Leta upp och peka ut det. Räkna sedan med att det kan ta en liten stund innan programmet startar.
En viktig funktion med X11 är att du kan installera program på en Unixserver direkt från din Mac i stället för att behöva sitta vid en Linuxklient.
När den väl är i gång kommer du att märka att grafiken ser lite annorlunda ut än du är van vid. Det är som det ska. Se bara till att själva programmet fungerar som det ska.
När du väl anslutit och matat in lösenordet kan du starta installationsprogrammet. Vill du först testa att det verkligen fungerar kan du prova med xclock. Skriv bara in kommandot för att få upp en hiskelig tidvisare.
Men inte alla. Inom Unixvärlden har idén om små, självständiga bitar hängt med sedan begynnelsen. I stället för en fast lösning kan var och en plocka fritt från ett massivt smörgåsbord av komponenter. Ett tydligt exempel på det här är fönsterhanteraren som används – X Windows System version 11. Kort X11.
Flera lösningar att välja mellan
I grund och botten är det en lågnivåteknik för att klienter och servrar ska kunna kommunicera gränssnitt med varandra på ett enkelt sätt. Exakt hur det ska fungera och se ut är upp till andra att bestämma. Därför finns mängder med varianter för själva slutlösningen. Kde, Gnome och Xfce är några exempel.
Det fina är att det yttersta lagret grafik inte spelar någon roll. Har du bara själva baspaketet kan du använda program som är anpassade för X11. Och eftersom tekniken finns implementerad i gratispaket kan du arbeta med det på nästan vilket operativsystem som helst.
Program med grafiska gränssnitt som primärt byggs för exempelvis Linux eller Solaris förs sällan över till OS X. Det gör att du inte kan installera och använda dem rakt upp och ner. Men eftersom X11 är fritt tillgängligt kan du installera och använda icke-anpassade Unixprogram på din Mac.
I praktiken kommer få personer att sakna tillägget. Många program som tidigare krävde X11 gör det inte längre. Två exempel är grafikprogrammet Gimp och dtp-lösningen Scribus som numera fungerar i OS X direkt. Tillräckligt många använder Mac för att utvecklarna ska tycka det är lönt med en anpassning.
Men det finns fortfarande en hel del program som kräver X11 för att fungera på din Mac. Flera av dem är dessutom anpassade till yrkesfolk. Nätverksanalys görs till exempel bäst med Wireshark och Inkscape är ett fritt alternativ till Illustrator. Många kör också Windowsprogram genom Wine. Dessutom finns fortfarande en del 3d-program som fungerar bättre i sin huvudmiljö.
Applikationer som först och främst är byggda för andra plattformar kan se lite märkliga ut om du är van vid OS X. Men de fungerar som vanliga program.
Vidare är det många it-administratörer som behöver tillägget. Med X11 kan du nämligen starta program på en server och omdirigera de grafiska bitarna till din klientmaskin. Det gör att du slipper sitta i datorhallen och frysa när det är installationsdags. Du kan givetvis dela hela skärmen i en grafisk miljö, men det är inte riktigt samma sak.
Om du tillhör den lilla minoriteten som fortfarande har ett specialprogram och saknar X11 finns det lyckligtvis en lösning. Även om Apple slutat skicka med fönsterhanteraren stödjer de den fortfarande. Det sker genom ett helt fristående projekt vid namn Xquartz.
För att installera paketet går du till XQuartz sajt och hämtar hem den senaste versionen. När det här skrivs är det 2.7.4 som är aktuell. Dubbelklicka på paketet och tryck dig igenom guiden.
Logga sedan ut från ditt konto och tillbaka in. Det behöver du göra för att inställningarna ska slå igenom. När du är tillbaka kommer Xquartz att vara din X11-motor. Det enda du behöver nu är någonting att köra.
Som exempel kan du plocka hem tidigare nämnda Inkscape. När programmet är på plats dubbelklickar du på det precis som vanligt.
När du startar programmet första gången kan du behöva peka ut var du har Xquartz. Det ligger under Verktygsmappen bland dina program. Leta upp och peka ut det. Räkna sedan med att det kan ta en liten stund innan programmet startar.
En viktig funktion med X11 är att du kan installera program på en Unixserver direkt från din Mac i stället för att behöva sitta vid en Linuxklient.
Testa med Linux
När den väl är i gång kommer du att märka att grafiken ser lite annorlunda ut än du är van vid. Det är som det ska. Se bara till att själva programmet fungerar som det ska.
Har du en Linuxserver kan du givetvis testa att köra något från den också. Börja med att öppna Terminalen. Anslut sedan till den andra datorn. Om du använder ssh får du lägga till flaggan –X för att det ska fungera. Till exempel: ssh –X macworld@192.0.1.19.
När du väl anslutit och matat in lösenordet kan du starta installationsprogrammet. Vill du först testa att det verkligen fungerar kan du prova med xclock. Skriv bara in kommandot för att få upp en hiskelig tidvisare.
Notera att du på det här sättet kan köra vad som helst på en avlägsen Unixmaskin. I princip kan du starta alla program du har installerade på datorn. De körs på servern, men alla fönster visas på din dator.
Faktum är att du kan köra Inkscape på det här sättet. Ladda hem och lägg in programmet på din Linuxmaskin. När du gjort det loggar du på din server via Terminalen, precis som ovan. Sedan startar du programmet på servern.
Om allting fungerar som det ska kommer du att få upp programmet på din klient. Det fungerar precis som om du hade det installerat på din dator. Enda skillnaden är att all processorkraft i praktiken plockas från servern. När du sparar filer kommer de också att hamna på den avlägsna maskinen.
Den här tekniken är vettig om du till exempel jobbar med rendering eller kompilering av stora kodmassor. I stället för att sänka din klient kan du skicka ut jobbet till en massiv maskin i någon välkyld datorhall. Något att fundera på om du planerar att utmana Pixar.