Om du färdas norrut längs Östersjökusten kommer du till slut fram till Sveriges östligaste stad, Haparanda. Orten är belägen högst upp i Bottenviken vid riksgränsen mot Finland. Söderut associeras landets nordligaste delar ofta med avfolkning och brist på arbetstillfällen och framåtanda. Sanningen är snarare att här råder en febril aktivitet inom både näringslivet och den offentliga sektorn.
– Vår ambition är att ännu starkare etablera Haparanda-Tornio som centrum för den så kallade Barentsregionen, som sträcker sig från Nordnorge, över Sveriges och Finlands norra delar och fram till de ryska Uralbergen i nordöst, förklarar Patrik Oja, kommunchef i Haparanda.
Haparanda-Tornio är geografiskt sett två samhällen, men inte i praktiken. På andra sidan den mäktiga Torneälven ligger den finska orten Tornio (Torneå på svenska). Successivt och målmedvetet har de två städerna börjat samverka och agera som en enda
stad.
– Vi delar på en hel del av våra resurser. Både näringslivet och den kommunala förvaltningen samarbetar mycket nära varandra från var sin sida av gränsen. Det skiljer ju bara ett par hundra meter mellan oss, konstaterar Patrik Oja.
Kommunchefen Patrik Oja är en av hjärnorna bakom satsningen på framtiden i landets östligaste tätort.
Att de två städerna byggs samman i både ord och handling bjuder dock på vissa komplikationer. Samhällsfunktioner som räddningstjänsten får inte delas mellan städerna eftersom det strider mot svensk lag. Ett annat exempel är att man på Haparanda-sidan försökt få igenom euro som officiell valuta, något som politikerna i Stockholm givetvis satt stopp för.
– Men det går bra att betala med euro i butikerna i Haparanda om man använder kontanter, säger Patrik Oja och ler brett.
